Men den stora konturlösa naturen har smugit sig in i deras stad, den har nästlat sig in överallt, i deras hem, på deras kontor, i dem själva. Den rör sig inte ur fläcken, den håller sig lugn och de är mitt upp i den, de andas in den och de ser den inte, de inbillar sig att den är utanför, tjugu mil utanför staden. Jag ser den, jag, denna natur, jag ser den... jag vet att dess underkastelse är lättja, jag vet att den inte har några lagar: vad de anser vara dess ståndaktighet... Den har ingenting annat än vanor och den kan byta vanor imorgon.

Jean-Paul Sartre, Äcklet (Aldus/Bonniers: 1969) p. 191
Originally published in 1938