Går det över huvud taget att fördela pengar?

Går det över huvud taget att fördela pengar? Vardagserfarenheten svarar ja: vi kan samla kontanter i en hög och dela ut dem på nytt. Men en omfördelningspolitik för större rättvisa kan inte nöja sig med kontanter utan måste även omfördela illikvida tillgångar – sådant som fastigheter, fabriker och fiberkablar. Det intressanta är då inte penningvärdet, utan det materiella innehållet. Går hotellet att använda som flyktingboende? Går golfbanan att använda som betesmark? Rymmer kolkraftverket någon utrustning som kan användas till legitim verksamhet?

Det är möjligt att de miljarder dollar som bokförs av aktieägarna till Spotify inte går att omsätta i äldreomsorg. Vad pengarna representerar är i huvudsak immaterialrättsliga tillgångar: patent, affärshemligheter, databaser och anställningskontrakt som begränsar de anställdas rätt att använda sina kunskaper. Sådana tillgångar kan förvisso “omfördelas” genom att de immateriella rättigheterna helt enkelt upphävs, precis som tomma fastigheter kan “omfördelas” genom husockupationer.

Att använda pengar som medium för omfördelning är inte omöjligt, lika lite som det är omöjligt att se teaterföreställningar på Youtube eller chatta med hjälp av brevduvor. Men med varje medium följer vissa begränsningar. Detta gäller även för pengarna. Det abstraktaste av alla medier verkar helt enkelt vara illa ägnat för konkret omfördelning av makt och resurser i ett samhälle.

Rasmus Fleischer, 'Kan Pengar Fördelas?' on RasmusFleischer, https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/ (09/2016)

A simultaneous damnation and idealisation of capitalism

The great indictments of capitalism, and of its long record of misery in factories and towns, have co-existed, within a certain historical scheme, with this repeated use of 'progressive' as a willing adjective about the same events. We hear again and again this brisk, impatient and as it is said realistic response: to the productive efficiency, the newly liberated forces, of the capitalist breakthrough; a simultaneous damnation and idealisation of capitalism, in its specific forms of urban and industrial development; an unreflecting celebration of mastery – power, yield, production, man's mastery of nature – as if the exploitation of natural resources could be separated from the accompanying exploitation of men. What they say is damn this, praise this; and the intellectual formula for this emotional confusion is, hopefully, the dialectic. All that needs to be added, as the climax to a muddle, is the late observation, the saving qualification, that at a certain stage – is it now?; it was yesterday – capitalism begins to lose this progressive character and for further productive efficiency, for the more telling mastery of nature, must be replaced, superseded by socialism. Against this powerful tendency, in which forms of socialism offer to complete the capitalist enterprise, even the old, sad, retrospective radicalism seems to bear and to embody a human concern.

Raymond Williams, The Country and the City (Oxford University Press, 1975) p. 37

A critique of the growth society implies a critique of capitalism, but the converse is not necessarily true. Capitalism, neo-liberal or otherwise, and productivist socialism are both variants on the same project for a growth society based upon the development of the productive forces, which will supposedly facilitate humanity's march in the direction of progress.

Serge Latouche, Farewell To Growth (Polity Press, 2009) p. 89

EVERY HUMAN BEING IS AN ARTIST who – from his state of freedom – the position of freedom that he experiences first-hand – learns to determine the other positions in the TOTAL ART WORK OF THE FUTURE SOCIAL ORDER. Self-determination and participation in the cultural sphere (freedom); in the structuring of laws (democracy); and in the sphere of economics (socialism). Self-administration and decentralization (three-fold structures) occurs: FREE DEMOCRATIC SOCIALISM.

Joseph Beuys, 'I Am Searching for Field Character' in Art In Theory, 1900-2000, 2nd ed. (Blackwell Publishing, 2003) pp. 929-930