'I love reason, but my love does not make me a fanatic,' Brotteaux answered. 'Reason is our guide, a light to show us our way; but if you make a divinity of it, it will blind you and lead you into crime.'

Anatole France, The Gods Will Have Blood (Penguin Books, 1990) p. 80

Ignorance is the necessary condition of human happiness, and it has to be admitted that on the whole mankind observes that condition well.

Anatole France, The Gods Will Have Blood (Penguin Books, 1990) p. 71

Latent i vår vokabulär vilar ett antagande om ägande som den mest fundamentala relationen, om statiska atomära enheter av du och jag istället för ett dynamiskt vi i ständig tillblivelse. Grammatikens kategorier av subjekt och objekt kräver ett förtingligande av det som skall omsättas i ord: endast det som kan objektifieras låter tala om sig. Den grammatiska hanteringen av min kvinna, min mor, min son följer samma princip som den av min bil, min sko, min bok. Objektifiering är en språklig förutsättning.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) p. 19

Tekniken som räddare av liv, och räddare från liv. Mer än något annat är tekniken ett medel för att undkomma den direkta livserfarenheten, att skyla nakenheten som det medför att vara hud mot hud med tillvaron.
Genom teknologin skapas en värld dränerad på mänsklighet, och genom teknologin erbjuds vi en tillflyktsort från detta effektivitetens inferno. Framsteget biter sig självt i svansen: det konstruerar omtänksamma robotar för att fylla frånvaron av den omtänksamma människa som är upptagen i robotkonstruktion.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) pp. 116-117

Tekniken infantiliserar människan genom att avlägsna henne från det direkta uppfyllandet av sina mest grundläggande behov, samtidigt som den förser henne med en illusion av allmakt och fullständig autonomi. Den människa som är mest utlämnad till en teknologisk infrastruktur för sin överlevnad är i den kulturella mytologin den sant fria individen. Det är det lilla barnets försvarslösa omnipotens reproducerad och förvrängd i industriell skala, en abstraherad tillit till blodlösa strukturer, ett intellektuellt oberoende skapat genom fullständig fysisk utsatthet. Den tekniska ordningen innebär ständig geografisk-ekonomisk expansion, och ett lika oupphörligt krympande utrymme för den egna mänskligheten. Civilisation har sitt ursprung i det yttres utvidgning och det inres kringskärning.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) pp. 114-115

Den moderna myten är en berättelse om framsteg, om mänsklighetens oupphörliga transport mot perfektion. Den linjära tidens obändiga framåtrörelse ekar i pornografins drivande dynamik, i den politiska ideologins idé om enkelriktad förbättring: alltid en strävan mot, aldrig en vila i. Förändring och förbättring utsätts för sammanblandning, ömsesidig omdefinition i termer av varandra.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) p. 109

Genernas programkod lika välordnad, i grunden lika reduktionistiskt enkel, om än i praktiken mer komplex genom sin blotta omfattning. På denna mikroskopiska nivå förstoras vetenskapens begränsning upp till tydlighet: förståelse omdefinieras till kvantifiering, insikt blir till indentifikation. Om vi vet vilka signalsubstanser som produceras i hjärnan då vi älskar, har vi förstått kärlek? Genom att kartlägga det mänskliga genomet, förklarar vi människan? Möjligen, om vi omdefinierar också henne, till hormonproduktion och egenintresse. Den själviska människan, styrd av den själviska genen: kanske är hennes förklaring inget annat än en utdragen sekvens av ATGC.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) pp. 100-101

Man drar en magisk cirkel omkring sig, och stänger ute allt som inte passar ihop med ens hemliga lekar. Varje gång livet slår sönder cirkeln blir lekarna små och grå och löjeväckande. Då drar man genast en ny cirkel; bygger nya skydd.

Ingmar Bergman, Såsom i en spegel (SF, 1961)