Tekniken infantiliserar människan genom att avlägsna henne från det direkta uppfyllandet av sina mest grundläggande behov, samtidigt som den förser henne med en illusion av allmakt och fullständig autonomi. Den människa som är mest utlämnad till en teknologisk infrastruktur för sin överlevnad är i den kulturella mytologin den sant fria individen. Det är det lilla barnets försvarslösa omnipotens reproducerad och förvrängd i industriell skala, en abstraherad tillit till blodlösa strukturer, ett intellektuellt oberoende skapat genom fullständig fysisk utsatthet. Den tekniska ordningen innebär ständig geografisk-ekonomisk expansion, och ett lika oupphörligt krympande utrymme för den egna mänskligheten. Civilisation har sitt ursprung i det yttres utvidgning och det inres kringskärning.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) pp. 114-115