Man drar en magisk cirkel omkring sig, och stänger ute allt som inte passar ihop med ens hemliga lekar. Varje gång livet slår sönder cirkeln blir lekarna små och grå och löjeväckande. Då drar man genast en ny cirkel; bygger nya skydd.

Ingmar Bergman, Såsom i en spegel (SF, 1961)