Om du då träffar en man som frågar dig om det är en spade du bär på axeln, då ska du svara ja och börja gräva i jorden med åran. Då finner du kanske lycka, Lyckan kanske är nergrävd just på den platsen. Då kanske du kommer ut ur din ensamhet och till varelser som gräver i marken med enkla spadar efter lyckan och som inte gräver efter Lyckan med svärd eller lans i andra mänskors kroppar. Då kanske du blir en alldeles ny mänska, den allra första av en ny sort.

Eyvind Johnson, Strändernas svall (Albert Bonniers Förlag. 2004) p. 149

Historien säger ingenting annat än att den eller den personen som har gjort den eller den inskriften på den eller den stenen har blivit tillsagd att göra inskriften på befallning av den eller den härskaren – historien säger ingenting annat än att den som har fått befallning att sjunga den eller den hjältedikten eller krigarvisan faktiskt har sjungit så högt att hans efterkommande och lyssnarna och lyssnarnas barn lärde sig sången utantill och förde den vidare!

Eyvind Johnson, Strändernas svall (Albert Bonniers Förlag. 2004) p. 44

Han visste, att om man vill komma ihåg någonting så ska man gå baklänges in i minnesdjungeln, minnesmoraset med små, små steg och då kommer men ju tillbaka in i det och står där. Vill man glömma kan man smyga sig bort, smyga sig framåt så försiktigt att inte ens nuet klibbar vid ens kläder, smyga sig in i framtidens verklighet med så lätta steg att minnet inte hör, ja, så att man rent av villar bort minnet.

Eyvind Johnson, Strändernas svall (Albert Bonniers Förlag. 2004) p. 34