Det mäktigaste av alla narkotika

Vilken lycka att arbeta från tidiga morgonen till sena kvällen för sig och sin familj, att ordna tak över huvudet, att odla upp jord för att sörja för födan, att likt Robinson bygga upp sin egen värld, imitera skaparen då han skapade universum, att i sin egen moders efterföljelse gång på gång återföds sig till världen!

Så många tankar som går genom medvetandet, så mycket nytt man kommer att fundera över när armmusklerna är upptagna av kroppsarbete, av grovarbete eller timmermansjobb, när man tar itu med förnuftiga uppgifter, som man kan lösa genom fysiskt arbete och som skänker belöning genom den glädje och den framgång deras lösande innebär, eller när man sex timmar i sträck håller på att yxa till någonting eller att gräva i jorden ute under en öppen himmel som genomtränger en med sin heta och välgörande andedräkt. Och just detta, att dessa tankar, dessa aningar och denna närhet inte låter sig överföra till papperet utan glöms bort där de hastigt fladdrar förbi är inte en förlust utan en vinning. Du stadens eremit, som med starkt svart kaffe eller tobak piskar på dina slappnade nerver och din försvagade inbillningskraft, du känner inte det mäktigaste av alla narkotika, det som ligger inneslutet i verklig nöd och en god hälsa.

Boris Pasternak, Doktor Zjivago (1958) p. 305