Kvantmekanikens och tillvarons paradoxer bottnar i en föreställning om möjligheten till betraktande utan interaktion, i en motvilja att lämna en trygg begreppsvärld av egenskaper, partiklar, objektivitet. I själva verket innebär varje mätprocess, varje interaktion, etablerandet av en relation med omvärlden och, tautologiskt, är det om karaktären hos denna relation som teoretisk och experimentell praktik kan producera utsagor: vad vi får reda på då vi utför mätningar på ett system är just hur systemet beter sig då vi utför mätningar på det. Ett erkännande av kontextens betydelse är alltså inte liktydigt med ontologisk relativism: med världen får det vara som det vill; till vår upplevelse av världen är vi ofrånkomligen bundna.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) p. 34