Idyllens rörelseproblem

Det finns en definitiv gräns för den mängd kulturstoff som en människa kan tillägna sig på ett aktivt, funktionellt sätt. [...] Och vad skulle behövas utöver detta? Vilken rörelse i vilken riktning skulle vara att föredra framför en fullständig rörelsefrihet inom den hittillsvarande mänskliga traditionen?
Den är tillräcklig.
Men vart tar människan vägen? Idyllens rörelseproblem innebär en paradox som kan formuleras så här. Meningsfull rörelse innebär att man är på väg någonstans. Idyllen, så som Schiller definierar den, avser att gestalta ett fulländningstillstånd. Vart skulle en människa i detta tillstånd bege sig? [...] Ett tillstånd utan meningsfull rörelse blir ett slags död. Det kan inte uppfattas som fulländat.

Sven Lindqvist, Myten om Wu Tao-tzu (Månpocket, 2013) pp. 85-86