I myten dröjer en aning om den gestlika kommunikationen kvar, ett minne av en tid i vilken kommunikationen skedde med våra kroppar som aktiva agenter, inte som passiva kärl. Föreställningen om en sådan kommunikation som primitiv och fattig vittnar snarast om vår egen kulturs sinnliga armod.

Den kultiverade jorden, den kultiverade människan, är den underordnade, välordnade, produktiva. Den som alstrar värden, men som i sig är utan värde.

Nedtoningen av språkets gestlika funktioner är ytterligare ett uttryck för den civiliserade kulturens iscensättning av separation. Språket konstrueras och framhålls som formellt system för att utgöra en unikt mänsklig egenskap, något som skiljer oss från och lyfter oss över vår icke-mänskliga omgivning.

Helena Granström, Alltings Mått (Ruin, 2008) pp. 86-87