Går det över huvud taget att fördela pengar?

Går det över huvud taget att fördela pengar? Vardagserfarenheten svarar ja: vi kan samla kontanter i en hög och dela ut dem på nytt. Men en omfördelningspolitik för större rättvisa kan inte nöja sig med kontanter utan måste även omfördela illikvida tillgångar – sådant som fastigheter, fabriker och fiberkablar. Det intressanta är då inte penningvärdet, utan det materiella innehållet. Går hotellet att använda som flyktingboende? Går golfbanan att använda som betesmark? Rymmer kolkraftverket någon utrustning som kan användas till legitim verksamhet?

Det är möjligt att de miljarder dollar som bokförs av aktieägarna till Spotify inte går att omsätta i äldreomsorg. Vad pengarna representerar är i huvudsak immaterialrättsliga tillgångar: patent, affärshemligheter, databaser och anställningskontrakt som begränsar de anställdas rätt att använda sina kunskaper. Sådana tillgångar kan förvisso “omfördelas” genom att de immateriella rättigheterna helt enkelt upphävs, precis som tomma fastigheter kan “omfördelas” genom husockupationer.

Att använda pengar som medium för omfördelning är inte omöjligt, lika lite som det är omöjligt att se teaterföreställningar på Youtube eller chatta med hjälp av brevduvor. Men med varje medium följer vissa begränsningar. Detta gäller även för pengarna. Det abstraktaste av alla medier verkar helt enkelt vara illa ägnat för konkret omfördelning av makt och resurser i ett samhälle.

Rasmus Fleischer, 'Kan Pengar Fördelas?' on RasmusFleischer, https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/ (09/2016)

Mynt ≠ Allmän ekvivalens

Att mynt har cirkulerat i ett samhälle kan konstateras empiriskt, men detta är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att samhällets invånare var marknadsaktörer som resonerade i termer av allmän ekvivalens.

Rasmus Fleischer, 'Kan Pengar Fördelas?' on RasmusFleischer, https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/ (09/2016) 

När nutida betraktare blickar bakåt och ser varumarknader och penningväsen, fast i enklare form, då är detta bara ett exempel på hur framstegstänkandet är en fetisch. Mynten under antiken var inte en “enklare” form än dagens pengar, utan de var någonting helt annat, minst lika komplext.

Rasmus Fleischer, 'Geld ohne Wert: läsanteckningar del 3' at Copyriot, http://copyriot.se/2013/04/14/geld-ohne-wert-lasanteckningar-del-3/ (14/04/2013)

Låt mig vara tydlig: arbetssamhälle = kapitalism = tillväxt = modernitet.
Att tänka sig ett uppbrott från detta är en ganska stor sak. Det går bortom allt trams om “nolltillväxt”, vilket mest är ett sätt att bejaka tillväxtens kris – ett nollmål förutsätter ett samhälle där det fortfarande är meningsfullt att mäta “tillväxten”. På samma vis är “postmodernismen” mest ett sätt att bejaka modernitetens kris, utan att avskaffa dess kategorier.

Rasmus Fleischer, 'Till kritiken av arbetskritiken' on Copyriot (08/04/13)

Frågan om kapitalismens framtid beror på om kapitalismen i obegränsad omfattning kan fortsätta att föregripa framtida värde, eller om detta tvärtom har karaktären av en ändlig resurs. Det hela känns som tautologi eller rekursion: kapitalistisk framtid är en oändlig resurs så länge det finns en förhoppning om en oändlig kapitalism. Här kollapsar subjekt och objekt.

Rasmus Fleischer, 'Krisen, del 75: Ernst Lohoff om det fiktiva kapitalets historia' at Copyriot (http://copyriot.se/ 2012-12-22)